Låt oss göra det till ett Earth Year.

På lördag är det en sån dag där vi ska släcka ner alla lampor för miljön. I grund och botten tycker jag att det är en bra idé. Men att bara göra det en gång per år känns fånigt. Jag vet att det handlar om att få makthavare att förstå allvaret med klimatförändringarna, men att satsa allt på en dag per år känns lite dumt. Och att satsa det på något som egentligen inte sparar någon energi känns lite onödigt. För du sparar enbart in på din egna energiförbrukning. Inte gör en några världsbetydande besparingar genom att släcka ner en lampa. Inte heller genom att 2 miljarder gör det. Det går inte att lagra energi, tyvärr.

Vad vi också måste tänka på är att just energi är väldigt viktigt. Det är så viktigt att jag skulle säga att energi är det vi är mest beroende av. Vilket då leder till att om vi ser på det krasst kommer vi inte att kunna göra någonting åt det så länge som det finns de som tjänar pengar på att vi använder energi. 80% av energin som används förbrukas av industrin. Industrin. 20% är alltså resten av oss. Och av de 20% är just lampor en rätt obefintlig del. Kommer industrin att stänga ner sin verksamhet till förmån för miljön? Nja, det kan jag rätt säkert säga att det inte kommer att hända. De tjänar ju inga pengar på det. Så länge det finns en marknad att tjäna pengar på kommer det att tjänas pengar på det. Har du möjlighet kan du istället satsa på egen energi att värma upp ditt hus; bergvärme, jordvärme eller vattenvärme. Ett eget vindkraftverk tillsammans med kvarteret kanske. Solenergi, även om vi inte lever i den mest solrika delen av världen så  fungerar det att använda sig av det.

Jag tycker att vi gör en megakampanj som sträcker sig över hela året istället. Låt oss inte missa att vi ska påverka våra makthavare så mycket som vi bara kan. Jag tror att det hade gjort en större verkan istället för att koncentrera sig på en dag. Jag har missat dagen ibland bara för att den inte uppmärksammats så mycket och att den bara är just en dag. Om jag under ett helt år sett reklam i tidningar, på tv, utomhus och överallt så hade jag definitivt tänkt på det mer. Jag tror att om vi hela tiden blir påminda om det (ja, även om det nu ska vara en gång per år bara) så kommer vi till slut att inse att vi (inte bara makthavare) kan påverka miljön. Det handlar om våra beslut och att börja i den lilla ändan är alltid en ända att börja i. Det finns flera små ändar att börja ditt miljötänk med. Ekologisk mat, ekologiska kläder, bara handla på second hand, minska ner köttätande, köp bara ekologiska skönhetsprodukter, kräv köttfria dagar på din skola, cykla till jobbet – det mår både du och miljön bra av. Det finns massor av saker du kan börja med för att göra din del av miljöarbete. För du måste göra din del, allt annat är själviskt.

Men nog sagt om det. Släck nu ner lamporna. Om du vill.

Årets första.

Idag när vi satt och åt lunch i vinterträdgården såg jag en geting utanför.

Den satte sig på fönstret och spanade.

Jag: Titta, en geting!

M: I början av mars?

Vi bestämde oss för att inte låtsas om den.

Ovan ser ni inte alls en geting. Detta är ett bi. Det var ett bi jag såg inser jag nu när jag söker fram en getingbild.

Vad jag aldrig trodde att jag skulle kunna prata om.

Mens.

När jag fick mens första gången i sexan så grät jag på toaletten och där lade jag liksom ribban för de kommande 20 åren ungefär. Jag hatade att ha det, jag hatade bindor, jag hatade att tampongerna skavde ibland, jag hatade att jag svettades lite mer än vanligt, jag hatade att ha ont i magen.

Tills för ett par år sedan kunde jag inte ens kan lyssna på när någon pratar om mens. Jag var så äcklad av det och att folk bara kunde slänga ur sig att de hade mens gjorde mig illamående. Jag har lämnat rummet och hållit för öronen när mens kommit på tal. På riktigt alltså. Min räddning var att sätta i en hormonspiral. Yay, ingen mens överhuvudtaget. Hormonspiralen hade jag totalt i 14 år. Det var det fjortonde året som tankarna på hormoner i min kropp kom. Vad gör jag egentligen med min kropp? Jo, jag tillför hormoner hela tiden. Konstant i 24 timmar om dygnet. Helt galet och vansinnigt. Dessutom började jag känna mig konstig varje månad när jag egentligen skulle ha haft mens. Kroppen var helt i olag. Jag bestämde att den skulle ut. Så vad ska en då skydda sig med är då den återstående frågan. När jag löst den så åkte spiralen ut och efter det kändes det som att min kropp andades ut.

Nu när jag blivit lite äldre och dessutom tagit bort min hormonspiral så känns det som en helt annan värld har öppnat sig. Jag kan prata om mens och jag är så glad över att min kropp faktiskt fungerar. De första månaderna var riktigt spännande för då fick jag veta hur min kropp fungerade, hur jag känner vid ägglossning, hur det är dagen innan mens, hur det faktiskt känns att ha mens och hur lång menscykel jag har. Jag hör till den lilla skaran som inte drabbas av pms så fasligt mycket och det är jag jätteglad över. Dagen innan känner jag mig som den värdelösaste människan i världen. Men det är helt ok, för jag vet att det bara är en dag och att det bara är för att jag ska ha mens. Men lite extrakramar vill jag nog ha den dagen. Och dagen jag får mens kommer migränen som ett brev på posten. En förmiddag är jag helt däckad. Men det är också ok, för jag vet att det går över.

Vad jag däremot inte har kommit över är att ha bindor och tamponger. Men, det finns det ju också hjälp mot. Menskopp. Vilken grej. Jag köpte en från MeLuna i förrgår och jag längtar tills jag får testa den. Den kostade 14.99 Euro. Jag vet inte vad den kostar i Sverige, men jag antar lika mycket. Den håller i 5-10 år vilket innebär att jag kommer att spara massor med pengar som jag annars skulle lagt på tamponger och bindor. Och dessutom går den att ha på natten. Jag sover alltid naken och att sova med trosor och bindor gör mig galen. Jag sover inte alls bra när jag har mens. Så nu väntar jag bara på att den ska komma igen. Rätt länge kvar ändå, men jag längtar tills jag får testa den här prylen.

Bildlån

En prinsessträdgård i Berlin.

Jag fick nys om att det finns en prinsessträdgård i Berlin. Vad är en prinsessträdgård undrar en ju då. Jo, det är en trädgård som byggs upp på skänkta växter och fröer. Ett socialt och ekologiskt stadslantbruk. Målet är bl a att vara ett ställe för utbyte av lärande, frågor om den lokala och ekologiska odlingen av livsmedel, hållbar konsumtion och biologisk mångfald.   De som vill kan lämna in vad de vill och så används trädgården i syfte att lära sig om växterna.

I prinsessträdgården hålls workshops med teman som biologisk mångfald, kompostering, bihållning, hur en tar reda på fröer och fermentering. Projektet har också 40 andra trädgårdar på skolor, förskolor och andra ställen för att erbjuda miljökunskap. Det ges guidade turer i trädgården under säsongen.

Jag tycker att det här var en jättesmart idé och jag tänker åka dit så snart det börjar vara lite varmare väder så att en kan se när det gror lite. Jag tycker också att det var en idé som fler städer ska ta till vara på och lära om miljö och lantbruk. Trädgården finns vid Moritzplats i Kreuzberg.

Bildlån

Hur gick det med galgarna egentligen?

Förra året i slutet av januari bestämde jag mig för att vända mina galgar. Det gick till så här:

Jag har mina galgar så att jag bara hakar in dem på stången, framåt liksom. Varje gång jag tog ut någonting ur garderoben och använde de så hängde jag in galgen som vanligt, inåt, när jag hängde in plagget igen. Min tanke var att jag skulle se hur många galgar jag använde och hur många som jag inte använde. I slutet av året skulle jag gå se vilka klädesplagg som hänger fel fortfarande. De hade jag således inte ens rört och troligtvis inte att använda dem igen. Släng iväg till återvinning!

Och hur blev det då?

Jag har under året använd mig av 33 klädesplagg på galgar och inte använt 29. Eller om jag ska vara riktigt ärlig så var det fler jag inte använt men de har jag slängt iväg till återvinning. Sen ändrade jag mig, det får jag göra om jag vill eftersom att det är jag som gjort reglerna, och ville ha kvar de 29 plagg som är ickeanvända. Och istället gjorde jag nya regler.

Under 2014 ska jag när jag väljer galgplagg tänka till innan jag väljer ett med rättvänd galge och fundera på om jag inte vill ha ett plagg från felvänd galge istället. På så sätt kommer jag medvetet att använda alla mina kläder istället för att låta dem hänga och inte vara använda. Perfekt.

 

 

Matkassar är ett sätt att spara tid.

Själva idén om att ha en matkasse tycker jag är bra. Men jag skulle nog tycka att det är lite tråkigt att inte gå och handla. Jag gillar att handla mat. Jag får inspiration till maträtter när jag går omkring i en mataffär. Nja, kanske inte så mycket på min Nettobutik, men om jag åker iväg till LPG, som är min absoluta favoritekologiska affär. Men ändå, matkassen är en smart idé. Den är ett bra sätt att spara tid, om tid skulle vara någonting som du känner att det finns för lite av i vardagen. Du slipper tänka på vad du ska laga och du behöver inte gå och handla.

Men om det skulle vara så att du går och funderar på att skaffa dig en matkasse så finns det ett väldigt bra utbud av vegetariska kassar i Sverige nuförtiden. Fröken Ekoreko har gjort en fantastiskt sammanfattning av matkassar så ta en titt hos henne. Där kommer du också att hitta massor av andra mer eller mindre trevliga inlägg. Otrevliga på så sätt att det är den hemska sanningen om var vår värld är påväg och ibland vill jag bara låta bli att läsa. Jag blir så upprörd över mänskligheten och att vi inte förstår att vi inte kan fortsätta på samma sätt som vi gör.

Min favorit bland matkassarna är helt klart Gröna kassen som inte bara har en helt vegan kasse utan också till 90% ekologisk. Du behöver inte göra någonting annat än att beställa den och sen har du en både vegan och ekologisk vecka framför dig. Hur bra är inte det?

En förvirrad vår.

Ute är det numera kallare än vad det var för ett par veckor sedan. Nu är det i alla fall minusgrader till skillnad mot för de 15 plus och strålande sol som var fallet då. I rabatten på framsidan tittar de där små, blåa blommorna fram och på baksidan har mina hyacintlökar från förra året börjat blomma och knopparna lyser ljust gröna på buskarna. Fåglarna sjunger sina vårsånger och vindarna är ljumma.

I januari.

Jag vet inte vad jag ska tycka om att det redan börjar bli vår. Kan det verkligen vara bra? Vad händer om det blir superkallt senare? Kommer våren av sig helt eller väntar den bara tills det blir varmare igen? Blir det sommar med en gång sen och ingen vår alls? Ska jag bli snuvad på våren i Berlin för tredje året i rad?

Frågorna hopas och jag håller tummarna för att det håller sig kring minusgrader i alla fall en månad till. Vi tittar istället på en vårbild med min röda katt tycker jag.

Att rensa i röran.

Innan vi flyttade hit och höll på med det roliga nöjet att titta runt vad flyttfirmor vs. flytta själv kostade. Jag varnade M att jag hade rätt mycket grejer. Eftersom att det inte riktigt såg ut som det hemma hos mig så tror jag inte riktigt att han trodde mig. När jag föreslog storlek på flyttbil tyckte han att jag överdrev. En flyttfirma, vet inte vilken, hade en supersmart tjänst på sin hemsida. Det fanns en lista på möbler i olika former och storlekar som det var enkelt att bocka i vilka en själv ägde. Där fanns även flyttkartonger med i listan. Efter att jag klickat i alla våra saker plus ca 40 flyttkartonger kunde jag övertyga M om att en stor flyttbil var vad vi var tvungna att ha. Sagt och gjort, vi tog en stor. När vi packat in alla möbler och kartonger fanns det inte plats för någonting mer. Jag fick ha en stor påse i bilen och sen höll jag någonting i knät under hela resan med.

Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, att det är dags att rensa ut. Rensa i röran så att säga. Egentligen skulle väl detta gjorts innan flytten och inte efter två år. Men det blir ju så ibland.

Förra året gjorde jag ju in och ut varje månad och där rensade jag ut rätt mycket från garderoben. Men ändå kom det, enligt mig, alldeles för många saker in i detta hem. Vi har pratat en del om det här hemma och även om vi är överens om att det inte är så farligt många saker, minus 12 totalt, så har det ändå sugit sig in 89 prylar. Jag kan fortfarande inte fatta det när jag tänker på det. Men för att komma ifrån det här med att vi drar in prylar i hemmet har jag tänkt vad jag(/vi) ska fokusera på i år.

1. Först och främst ska endast medvetna inköp göras. Här menar jag när det kommer till saker som kläder, saker till hemmet och det som kategoriseras in under prydnadskatter av M.
2. När jag bestämt mig för att medvetet inhandla någonting ska frågan ställas om var inköpet ska göras. Second hand, ekologiskt och fair trade är tre viktiga faktorer.
3. Ska det köpas nytt ska det finnas bra anledningar till det. T ex om någon behöver en ny motorcykelhjälm då kommer vi inte att köpa en begagnad pga säkerhetsskäl. Men om någon  skulle behöva ett par nya motorcykelskor (om det skulle vara så att de som personen äger inte är vattentäta och bildar små badkar när det regnar som ett exempel bara) så tittar vi på begagnatmarknaden först.
4. Vid inköp ska under inga omständigheter plast föras in i hemmet. Om möjligheten finns vill säga. Hellre trädiskborstar (som jag förälskat mig i totalt efter att jag funderat på Matildas inlägg) än en i plast.
5. Rensa upp bland de saker som vi har hemma och sälja av/skänka bort det som vi inte längre behöver. Vi har t ex en äggkokare. Den kanske vi som veganer inte använder så ofta.

Det känns som 5 rätt bra saker att fokusera på under 2014.

Bildlån från Grön Gåva där du kan beställa din egna diskborste som du också kommer att älska.

Hållbarhetsjeans.

Jag läste om ett jeansföretag som har ett leasingerbjudande för sina jeans. Hur smart är inte det så här i hållbarhetens tecken? Det är mudjeans  som står för idén. Jag vet att jag läst om just detta någonstans innan och det ligger nog i tiden att vi tänker mer på miljön genom att inte handla nytt hela tiden. Mudjeans jeans är sydda av ekologisk och återvunnen bomull och hållbarhet är deras motto.

Hur funkar det då?

Efter ett år om man bestämmer sig för att lämna tillbaka jeansen så sys jeansen om till ett par nya jeans. De tänker redan från början på hållbarhet och produkten måste vara helt återvinningsbar.

Jag hoppas att fler tänker på hållbarhet och kanske överväger att hyra ett par jeans nästa gång ett par nya behövs. Jag har så många par jeans att jag klarar mig i flera år och mer därtill. Men smart är det verkligen.

Lucka nummer 11 i Emilys julkalender – det fulaste jag vet.

Dagens lucka i Emily Dahls julkalender.

Fult. Vad är fult egentligen? Jag har ändrat mitt sätt att se på fulhet sedan ett par år och när det kommer till fulhet så är det inte visuella saker jag tänker på. Jag menar om en tänker på kläder som någon har på sig. Vad är det som får mig att tycka att det är fult? Vad har jag för rätt att tycka att ett klädesplagg är fult eller att någon har en ful frisyr? Eller vad som helst. Jag har ingen aning om hur den personen tänker när den klär sig. Det kan också vara så att den inte alls tänker utan bara klär sig.

I helgen träffade jag en person som jag känner lite grann sedan två år tillbaka. Jag kom att tänka på det när vi träffades i lördags att jag nog aldrig någonsin sett honom i andra kläder än de han hade på sig. Jag har aldrig sett honom i annat än det halvrisiga och långa håret i en svans. Men vad gör det egentligen? Jag gillar honom supermycket för det. Jag gillar att han älskar att laga mat, vi kan prata mat hur länge som helst. Jag gillar att han är så totalt obrydd om precis allting. Men är han ful för det? Nä, jag vet inte det jag.

Vad jag istället tycker är fult är saker som att unga människor fortfarande mobbar varandra och att de som blir mobbade får leva resten av sina liv med känslan av att ha blivit mobbade. Hur det känns när någon berättar för dem att de är fula, har fult hår, kläder, vad som helst. Elakhet är också någonting jag har otroligt svårt att se som något annat än fult. När någon misshandlar människor, djur eller varför inte vår planet. Djurmisshandel är någonting jag har extra svårt för. Det har säkert att göra med att jag har/haft två katter och om det skulle hända dem någonting vet jag inte vad jag hade gjort. Girighet och profit är två saker som går hand i hand i vår värld som den nu ser ut. Det ska tjänas så mycket pengar som möjligt på i stort sett allt. Skitsamma om någon kommer till skada, huvudsaken att det tjänas pengar på’t.

Hur visar man detta visuellt undrar jag. Ja, varför inte på en katt? Med de sötaste tassarna som kontrast till det fula.