Tag Archives: vibram five fingers

I veckan lär jag mig att springa. Igen.

Standard

Håhå, vad tiden går snabbt nuförtin. Inte var det meningen att lämna bloggen åt sitt öde i över en vecka. Men jag har varit så sjukt upptagen. Mer om det en annan gång.

Jag håller på att lära mig att springa med mina FiveFingers som jag fick i födelsedagspresent av M. Vi var och köpte dem i fredags för han hade ju inte köpte dem åt mig. Mina fötter är rätt spetsiga, eller hur jag nu ska formulera mig, så jag hade kollat in modell som inte var för  rak vid tårna. Den fanns, men jag hittade en annan som passade ännu bättre. Fast mina är svarta och rosa.

Igår var första gången jag var ute och testade dem. Det är viktigt att en inte bara ger sig ut och springer som vanligt i dem första gångerna. Eller ja, enligt tillverkaren ska en träna in sig under 13 veckor och successivt öka på distansen. Här finns tips på hur en ska börja med sina FiveFinger. M har haft sina i flera år och sa att jag var tvungen att börja försiktigt. Så då gör jag väl det då. Tålamodig som jag är. Hah!

Sagt och gjort. Igår krånglade jag på mig skorna. För det är ett krånglande första gångerna så att en får in en tå i varje ficka. Puh! Sen gick jag ut på innergården och sprang ett varv. Jag tror att det kan ha varit kanske 100 meter. Vilken känsla det var att springa på tå, eller framfoten blir det som. Att springa på stenar var inga problem, de kändes knappt. Det kändes mer som naturligt. Efteråt kände jag att tårna var lite domnade, men det har nog antagligen att göra med att jag vanligtvis inte går på den delen av foten så mycket. Eller så koncentrerat.

20140408-160138.jpg

Så hur känns det idag då? Inte mycket. Jag har förvisso träningsvärk i benen, men det är på insidan av låren och i röven för att jag efter springturen tränade med M’s kettelbell så att jag blev alldeles darrig efteråt. Men inte nämnvärt i vaderna. Jag har nog haft tur också eftersom att mitt vanliga benträningsprogram innehåller rätt mycket tåhävningar så mina vader är rätt tränade. Jag tog ytterligare en runda idag och ökade på med ett halvt varv så vi får se hur det känns imorrn. Men jag är helt övertygad redan om att det är så här en ska springa. Så naturlig känsla och jätteskönt. Och det känns som att jag springer snabbare också, men det har jag inga bevis för eftersom att jag inte hade nån klocka. Men jag måste jämföra när jag sprungit några gånger.

Jag kan också säga att jag nu startar punkten ”springer regelbundet” i målåret 2014. Jag ska springa minst två gånger i veckan som komplement till styrketräningen. Sen får jag väl se hur långa sträckor det blir så här i början.

Annonser

Det här med springningen

Standard

Ett av mina mål som jag genomför under detta året är att springa mer. Jag räknade ihop hur mycket jag sprungit under 2012, från augusti till december. Det är skrämmande lite. 10.8 mil. Alltså, det är ungefär 2 mil per månad. Som ett Göteborgsvarv. Som jag sprang på 2,27. Det är inte ok. Bättring, skärpning och Pepp!

De senaste gångerna jag sprungit har jag lagt märke till (eller ja, det har jag märkt och ignorerat för länge sen egentligen) att jag behöver ett par nya skor. De jag har är på tok för gamla och det känns, det är inte lika mycket svikt i dem längre. Varför jag valt att ignorera det ett tag är för att jag är i valet och kvalet vad jag ska köpa för skor. Eller ska jag köpa ett par skor egentligen? Jag vill ju börja springa med Five fingers. Men då är det en inspringningsfas som jag vet att jag kommer att störa mig på och vilja ha bort så fort som möjligt.

Denna inspringningsfas kan leda till:

1. att jag inte springer alls.

2. att jag springer mer för att jag vill att fasen ska gå över.

Hur som helst så vill jag, såklart, ha dessa rosa finingar.

vibram