Tag Archives: Barndom

Jag tänkte på det här med gitarr.

Standard

Jag har alltid velat kunna spela ett instrument. I fjärde klass fick de som ville börja spela någonting och alla elever bjöds in till en instrumenttestarkväll. Då fanns alla musiklärare på plats och alla fick testa de instrument de var intresserade av. Jag blev helt fascinerad av cellon och hon som var lärare för det. Jag bestämde mig för att börja spela cello. Men efter en tid fick jag veta att det var så många som ville börja med just cello och alla låneinstrument var slut. Men jag kunde börja med fiol om jag ville. Det var samma lärare och jag ombestämde mig och började att spela fiol. Till en början var det kul men sedan så slutade läraren och en annan, tråkig och arg, lärare började istället. Och så var det på vintern och under gympalektionen och jag ville hellre åka skridskor så det blev inget av med det. Men cello var vad jag egentligen ville spela.

Fast att kunna spela gitarr så här hade ju inte heller varit helt fel.

 

Annonser

Lucka nummer 13 i Emilys julkalender – ett minne från min uppväxt.

Standard

Idag är det Lucia och dag 13 i Emily Dahls julkalender.

När jag var liten tyckte jag att det var jätteroligt att titta på mamma när hon sminkade sig. Hon hade nämligen den roligaste mascaran, kakmascara. En liten ask med en svart kaka av mascara som hon applicerade på fransarna genom att försiktigt fukta en liten borste och borsta i kakan och sen på fransarna. Jag tyckte att det såg så himla fint ut. Sen när hon applicerat ett par varv och var svart runt ögonen så tog hon en fuktig tops och tvättade bort det svarta som var utanför. Efter det hade mascaran torkat ordentligt och då var det dags för knappnålen. Det var så att hon hade en knappnål liggande bredvid borsten i asken som hon separerade fransarna med när hon var färdig. Jag minns att jag ofta satt på toalettstolen och tittade på henne när hon sminkade sig. Mascara var också det enda smink hon använde. Ingenting annat, bara mascara. Så är det fortfarande, men hon har gått från kakmascaran till vanlig mascara. Finns de ens kvar, de kakorna?

En annan sak hon ofta, om inte alltid, hade var nagellack. Oftast aprikos med pärlemor i. Hon var nog inte så noga med underlack som hon är nu, men hon var noga med att måla snyggt och fint över hela nageln. Inte utanför någonstans och två lager skulle det vara. Jag fick ofta också min naglar målade av henne innan jag kunde måla själv. Men hon tyckte att det var så jobbigt att måla mina naglar, hon nämner det ibland nu när jag är vuxen också, för jag ville ju ha lika snyggt som hon hade. Inte utanför och på hela nageln. Inte bara ett stryk per nagel, på hela nageln. Det dröjde inte länge innan jag själv började måla mina naglar. För det blev snyggast så. Då fick jag som jag ville och på hela nageln. Nu målar jag aldrig mina naglar längre, men snyggt är det.

kakmascara

Lucka nummer åtta i Emilys julkalender – ett klädesplagg som jag minns från min barndom.

Standard

Dagens lucka i Emily Dahls julkalender, nummer åtta och andra advent.

När jag var liten hade jag ofta på mig kläder som jag älskade och som jag använde tills de gick sönder nästan. Det var också ofta kläder som inte var ”inne” men sånt tänkte jag aldrig på när jag ville ha någonting. Jag ville ha det för att jag gillade det och tyckte att det var fantastiskt. Jag tror att jag gick i fyran när jag var på Jokkmokks vintermarknad och det fanns ett stånd med öronmuffar i form av olika djur. Min syster hittade ett par rosa, jag tror att det var grisar, och jättefina. Jag hittade de sötaste öronmuffar som jag någonsin sett. Ett par vita, fluffiga elefanter. Med snablar som stack ut. Så himla söta och jag älskade dem.

Jokkmokks vintermarknad är tredje helgen i februari och alla som bor i Norrland vet att då går en inte ut med öronmuffar om det inte är så att en vill frysa ihjäl. Så jag använde inte dem förrän det blev lite varmare. Jag hade dem en dag i skolan och Marcus, klassens coola kille, sa att de var skittöntiga och apfula. Jag blev så himla ledsen. Jag använde dem inte något mer. De ligger här hemma och ibland tar jag fram dem för de är så otroligt söta. Och jag älskar dem. Jag hoppas att om jag får barn att de ska tycka att de är världens finaste och vilja ha dem.

Tyvärr finns det ingen bild på dem och jag kan inte hitta dem just nu, men ni förstår ju hur fina de är va?

Lucka nummer sju i Emilys julkalender – en person som betytt mycket för mig.

Standard

Nu är det den 7:e december och dags för lucka nummer sju i Emily Dahls julkalender.

När jag var liten var vi väldigt ofta hos min mormor och morfar på helgerna. Vi bodde 14 mil från dem så det var lätt att åka dit utan att det tog allt för lång tid. Mormor och morfar bodde på övervåningen i ett tvåvåningshus med två lägenheter. På undervåningen bodde min gammelmormor och gammelmorfar. Så länge jag kan minnas hade de bott så och det var jätteroligt att få träffa dem allihopa så ofta.

Min gammelmormor var världens finaste gumma. Hon var född 1904 dog samma år som Astrid Lindgren, Hon hade fyra barn och fick överleva tre av dem då en av hennes söner dog ett par år innan henne. Hon blev ju rätt gammal ändå, hon skulle fylla 97 år. Det var min gammelmormor som lärde mig att virka och att sticka och varje gång vi var där satt vi och höll på med någonting. Mormor gnällde lite, som min mormor alltid gör fast hon inte menar något illa med det, om att det gick så mycket garn till ingenting. Fast det gjorde ingenting för gammelmormor.

Jag önskar att jag kunde visa min gammelmormor allt jag stickar och virkar nu. Jag tror att hon hade uppskattat det.

20131206-211352.jpg

Viktiga delar av svensk TV-historia

Standard

De senaste dagarna har jag kommit på så himla mycket som gick på TV när jag var liten. Jag ser det som min medborgerliga plikt att informera och visa M mina minnen.

Varför har SVT tagit bort det otroligt mysiga inslaget av Pausfågel till exempel?

Och vem kommer inte ihåg Vilse i pannkakan?

20130107-150040.jpg

Eller den hemska, norska serien om bröderna Dal? Jag var livrädd. Jag vet inte om det berodde på den norska, hemska speakern eller programmet i sig. Men livrädd.

Lucka nummer 16; En bild på dig som barn.

Standard

Jag befinner mig fortfarande i Rostock och julmarknaden.

Emilys julkalender är det bara en vecka kvar av för snart är det jul. Jag tycker att tiden går så otroligt snabbt nuförtiden.

En bild på mig som barn.

Här är min första sommar. Jag och mamma är på Hägnan i Luleå. Det är midsommar och jag ser ut att må rätt finfint.

20121217-202742.jpg

Lucka nummer 4; en bild på någon du beundrar.

Standard

Emilys julkalender forsätter även idag.

En bild på någon du beundrar.

EPSON MFP image

Jag måste säga min morfar. Han är så otroligt fin. Här på bilden sitter han i hammocken hos min kusin och bara finulerar. Nu bor han på ett hem i Jokkmokk för att han har blivit dement och kan inte bo hemma längre. Jag hade lite dåligt samvete att jag inte var och hälsade på honom när jag var där senaste. Men samtidigt så hade han ju inte kommit ihåg mig och det hade nog varit jobbigare än det dåliga samvetet. Han var snickare när han arbetade och kom alltid hem med så roliga saker från baracker de hade rivit. Jag har gjort så himla mycket i hans garage där han hade sina verktyg och maskiner. Han har hjälpt till och ibland har han nog tyckt att mina idéer varit alldeles tossiga. Som när jag kröp ner i ett gammalt förråd som var överfullt med spindelväv och skräp, men som också rymde ett antal gamla fönster. Då gjorde vi et vitrinskåp som jag fortfarande använder. Han är nog lite av en samlare och när mamma och mormor rensade ut på övervåningen i huset i somras hittade de inte mindre än 11 rakapparater som mamma åkte iväg med till återvinningen. Jag undrar hur det kommer att vara när de ska rensa ut i alla förråd.