Det här med gravidkroppen.

Standard

Att vara gravid är en väldigt fascinerande upplevelse måste jag säga. Kroppen beter sig inte alls som den vanligtvis gör. I vecka 8 bestämde den sig för att träning är av ondo. Det visade den också bestämt genom att ge mig träningsvärken från helvetet efter en yttsipyttsi träning, som jag för övrigt knappt orkade med för att jag mest vill lägga mig ner och dö en långsam död av jobbighet.

Glag i hågen var jag dock när skolan äntligen började så att jag åtminstone kunde träna genom att cykla till skolan varje dag, ca 1,5 mil tor. Men efter några dagar meddelade kroppen hånfullt att det inte alls gick för sig. Meddelandet var denna gång smärtor i magen och ljumskarna. Jag tänkte att kroppen skulle vara lite lättlurad och tog det istället lugnare med tramporna, men då blev kroppen lite spak och sa bestämt nej genom att jag knappt tog mig hem en dag. Jag har nu fått inse att stopp och förseningar i kollektivtrafiken på morgonen är en del av min vardag. Inte utan att vara lite sur dock.

Att jag var glad över att jag inte hade några som helst problem med illamående står fortfarande på plussidan i den här graviditeten. Illa har jag mått under kanske två, tre veckor men ingenting som inte kunde avhjälpas med att äta eller att röra på mig. Röra på mig som i att gå runt i lägenheten och städa eller diska och naturligtvis inte som att träna.

Så här långt mår jag skitbra och allt känns bra. Det tog några veckor innan jag arbetat bort rädslan över det faktum att jag är över 35 år och mina ägg till 53% består av ägg med kromosomförändringar i och med det. Ingen ångest alls över det.

Vecka: 15
+ Jag mår skitbra.
– Jag måste ta mig sakta framåt i livet.

Jag vill äta: stekta grönsaker med sojasås och sesamfrön, pannkakor och guacamole hela tiden. Ge mig saltlakrits och du är min vän för evigt. Eller åtminstone tills nån kommer med pannkakor.

Favoritkläder: Gravidstrumpbyxor och gravidtrosor. Allt som går över magen kan jag leva i.

IMG_4297.JPG

Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig. Fast ändå bra.

Standard

När vi var på semester i Polen i augusti sov vi på hotell den sista natten för vädret var inte riktigt så att vi hade lust att bygga upp ett tält. Eller ja, bygga upp det och sova är väl inte det största problemet när det regnar. Att ta ner det är värre. Allt är blött. Du måste klä på dig snabbt för att inte allt ska bli blött och kallt. Och sen måste du ha så mycket kläder så att du inte börjar frysa. För börjar en frysa på en motorcykel så är det inte mycket en kan göra har jag fått erfara. Bara frysa och tycka synd om sig själv.

Men det var inte vad jag skulle säga. När vi dagen efter skulle bege oss av så var mina motorcykelbyxor lite snäva. Så mycket hade vi inte ätit under vår resa så jag blev lite misstänksam. Min men var ju trots allt 10 dagar sen. MEN, jag har en bra grund till att inte ha blivit misstänksam innan. Jag hade en cysta på min högra äggstock som upptäcktes i juni och hade försvunnit vid kollen i juli. Men då kan mensen bli lite sen för att allt inte riktigt var som det skulle.

Väl hemma, efter en resa där jag mådde lite småilla hela tiden köpte vi ett graviditetstest. Ja, men efter max tre sekunder visade ett superstarkt streck för gravid. Så ja, vi ska ha en liten knodd i april. Han går under arbetsnamnet Pelle av olika anledningar.

IMG_4860-0.JPG

När livet gör sig påmind.

Standard

Alltså, den här hösten är så full som den bara kan bli. Jag har tusen saker på gång. Ni vet såna där byråkratiska och svinjobbiga saker. Såna som inte bara är krångliga att faktiskt utföra utan som också tar tid. Det känns som att tiden bara rinner iväg. Veckorna bara försvinner.

Som pricken över i:et, grädden på moset eller löken på laxen började min tyskakurs idag igen. Det är förvisso bra, men jag känner att jag inte har tid. Men det blir bra.

Nä, men det var väl bara det jag ville gnälla lite över. Så, nu går det bra att fortsätta vidare och läsa lite om något roligare. Kanske om hur en gör falafel skulle passa bättre?

Höst och morotshummus.

Standard

Ja, men hösten är ju här och jag har haft ett långt sommarlov och blogguppehåll. Lusten har visserligen funnits där, men orken att sätta på datorn och faktiskt författa ihop inlägg var alltför jobbigt.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, vi har varit på motorcykelsemester i Rostock, på ön Rügen, på ön Usedom och vid Östersjön i Polen. En perfekt resa. Sen har min mamma varit här. Under den tiden var det ca. 38 grader vilket gjorde att vi inte tog oss för särskilt mycket. Men trevligt var det. Vi var en långhelg hos M’s föräldrar med, men annars har vi nog inte gjort särskilt mycket.

Hummus är någonting som vi ofta äter här hemma. I olika former. Med kikärtor är väl det vanligaste, men vi har även gjort med bondbönor och råa morötter. Idag gjorde jag en annan variant av hummus med morötter.

Ingredienser

4 stora morötter

2 stora matskedar tahini

1 dryg tesked spiskummin

1 dryg tesked paprikpulver

Lite olja. Jag hade solrosolja.

Sätt ugnen på 225 grader och ansa morötterna som du vill och skär i lite mindre bitar och rosta dem i ca 15 minuter. Mixa sedan morötterna med resten av ingredienserna. Tillsätt olja så att det blir en bra konsistens.

Till det åt vi sallad och ångkokt broccoli.

 

 

Sommarlov. Äntligen.

Standard

Nu har jag sommarlov. Jag gick min sista dag på tyskakursen i torsdags. Det kändes så himla skönt att det är över för den här gången för det är rätt ansträngande att lära sig ett nytt språk. Och den här kursen har jag också börjat förstå så himla mycket mer om hur det tyska språket är uppbyggt och varför det är som det är. Jag är så otroligt tacksam för att jag fått ha min lärare. Hon är lingvist och språknazist. Helt perfekt. Och dessutom så vill hon att vi ska förstå allting också. Om det är någon som inte förstår ett ord skriver hon upp det på tavlan och bryter ner det i alla olika former som finns och om det är ihopsatt av olika ord och dess betydelser också. Och så har jag fått tabeller på de olika böjningar som finns i olika former. Jag älskar tabeller. Det finns logik i tabeller. Jag är förtjust i logik om det inte framgått.

Men nu har jag sommarlov och har skissat på vad jag ska hitta på i höst. För även om jag vill ha ett jobb och också kommer att söka jobb så är det nog bäst att inse att en kommer inte långt i det här landet om en inte 1. har en utbildning och 2. kan språket. Vad gör en då? Jo, en läser två kurser till i det fantastiska språket tyska och dessutom en skrivkurs. Som om inte det vore nog kompletterar en sin utbildning i Sverige och är otroligt tacksam för de lärare som finns på min föredetta skola. Jag ser ett ljus i hosrisonten.

Men först har jag sommarlov. Jag var i Dresden i helgen. Mamma kommer på torsdag och det ska bli strålande väder. Och igår vann Tyskland VM. Hahhaha, jag skojar bara. Som om jag bryr mig om det. Vår Biergarten runt hörnet däremot. De bryr sig och visade allt på storbilds-tv med tillhörande glädjerop och smällare och raketer och bomber. När matchen var slut var det som en nyårsafton i Sverige med smällare. Men nu är det äntligen över.

 

20140714-110254-39774230.jpg

Sommarpotatis när den är som godast.

Standard

Potatis hatade jag när jag var liten. Jag kunde knappt svälja det så äckligt tyckte jag att det var. Det innebar naturligtvis att jag sparade potatisen till sist på tallriken. Kall potatis var ännu äckligare tyckte jag. Nu kan jag äta potatis varje dag om jag inte tyckt att det blivit lite tråkigt i längden. Jag undrar om jag hade gillat den här varianten.

Koka potatis och låt de svalna lite. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och tryck till. Ringla olivolja över och krydda med mejram och rosmarin. Strö över flingsalt och in i ugnen på 225 grader tills potatisen ser krispig och fin ut. Vi brukar bara äta sallad, hummus och sambal oelek till.

20140707-150557-54357768.jpg

Lördagscafé Ludmilla i Prenzlauer berg.

Standard

Jag har hamnat i något slags sommarkoma. Jag vet inte vad det innebär, men jag orkar i alla fall inte göra någonting. Nästa fredag är sista dagen på min tyskakurs.

Men. Jag kan tipsa om ett café här i Berlin som visserligen inte alls är vegan, men det är så himla mysigt och de har jättegott kaffe där. Vi var på en liten stadscykeltur i lördags för att handla grönsaker  på den ekologiska marknaden på Kollwitz Platz i Prenzlauer berg. När vi handlat gick vi en sväng i området och jag köpte en bok på den engelska bokhandeln på Wörther Straße. Sen hamnade vi då på detta café Ludmilla.

Om du bara vill ta en kaffe och titta på den roliga in(ut?)redningen och på människor så är Ludmilla ett bra ställe att göra det.

 

20140703-192603-69963443.jpg