Vi lämnade hemmet och Berlin i lördags på eftermiddagen med siktet på att komma till Polen under dagen. Jag kan så här i efterhand tycka att vi åkte lite väl sent men vi väntade in M’s kompis från Rostock innan vi kunde åka. Han var lite trött när han väl kom fram och vilade lite. Vi pausade i Cottbus och drack kaffe och sträckte på oss. För jösses vad stelt det blir när man sitter i exakt samma position hela tiden. Varje gång vi stannar, vid rödljus och korsningar sträcker jag ut benen och ställer mig upp. Men jag är inte så våghalsig att jag står upp i farten som vissa motorcyklister är såg jag. Och rumpan somnar typ efter ett tag. Det är inte skönt kan jag säga. Det blev mycket knipövningar första dagen alltså.
När vi kom fram till Polen och Görlitz/Zgorzelec var det mörkt redan. Tanken var att vi skulle kommit lite längre första dagen så vi hade ingen campingplats utsedd där. Efter lite letande och frågande så hittade vi en i allafall. Ägarinnan kunde ingen engelska eller tyska och vi ingen polska, men efter lite försök, missförstånd och ritande på lappar förstod vi varandra och fick en tältplats.
Om jag ska betygsätta campingen så får den inte så höga betyg av den enkla anledningen att det var rätt risigt. Men samtidigt så var hon så gullig, vi fick en tältplats och slapp leta mer och jag var trött. Så då dög den. Men jag hade inte stannat där en till natt.
Här kan jag hålla med om att campingplatsen var hur bra som helst. Mysigt med gräs och vi var ensamma på hela tältområdet. Och tältet! Jag älskar M’s tält. Och tältlukten. Det jag inte älskar är att jag får så ont i ryggen för att det är för platt och hårt att sova på. Jag vaknar massor av gånger på nätterna och har så ont att jag inte kan röra mig. Så just denna natt var inte så rolig. Det var rätt kallt också så jag frös hela tiden. Men ändå. Mysigt med tält.
Det fanns en liten damm som gjorde att det såg lite mysigare ut. De hade nog inga fiskar där men väl en plastand och tre små plastandungar.
Jag älskar djur av de gosiga slagen och när en camping har en hund får den extra plus av mig. Tyvärr var den lite rädd av sig och ville inte alls komma fram när jag ville knäppa kort. Men ni ser honom mellan bilarna. Men annars var han glad och viftade på svansen när jag pratade med den.
Men här var de stugor de hyrde ut. Eller ja, där folk helt enkelt bodde alltid. I nummer fyra bodde ägarinnan som vid närmare eftertanke inte alls ägde stället utan bara jobbade där. Jämt. M lärde känna en gubbe där som gav sin adress (till campingen) och ville ha et vykort någonstans ifrån. Han var så söt när han hade bytt om till finkläder för att gå till kyrkan på morgonen.
Och ”köket” var inte direkt av högsta standard heller. Vi hade trangia med oss för att koka kaffe på morgonen så vi behövde inte använda campingens kök.
De hade förvisso tänkt till lite och lagt ett litet stilleben under ett träd.
I morgon tar vi del två tänkte jag.
