Höst och morotshummus.

Standard

Ja, men hösten är ju här och jag har haft ett långt sommarlov och blogguppehåll. Lusten har visserligen funnits där, men orken att sätta på datorn och faktiskt författa ihop inlägg var alltför jobbigt.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, vi har varit på motorcykelsemester i Rostock, på ön Rügen, på ön Usedom och vid Östersjön i Polen. En perfekt resa. Sen har min mamma varit här. Under den tiden var det ca. 38 grader vilket gjorde att vi inte tog oss för särskilt mycket. Men trevligt var det. Vi var en långhelg hos M’s föräldrar med, men annars har vi nog inte gjort särskilt mycket.

Hummus är någonting som vi ofta äter här hemma. I olika former. Med kikärtor är väl det vanligaste, men vi har även gjort med bondbönor och råa morötter. Idag gjorde jag en annan variant av hummus med morötter.

Ingredienser

4 stora morötter

2 stora matskedar tahini

1 dryg tesked spiskummin

1 dryg tesked paprikpulver

Lite olja. Jag hade solrosolja.

Sätt ugnen på 225 grader och ansa morötterna som du vill och skär i lite mindre bitar och rosta dem i ca 15 minuter. Mixa sedan morötterna med resten av ingredienserna. Tillsätt olja så att det blir en bra konsistens.

Till det åt vi sallad och ångkokt broccoli.

 

 

Sommarlov. Äntligen.

Standard

Nu har jag sommarlov. Jag gick min sista dag på tyskakursen i torsdags. Det kändes så himla skönt att det är över för den här gången för det är rätt ansträngande att lära sig ett nytt språk. Och den här kursen har jag också börjat förstå så himla mycket mer om hur det tyska språket är uppbyggt och varför det är som det är. Jag är så otroligt tacksam för att jag fått ha min lärare. Hon är lingvist och språknazist. Helt perfekt. Och dessutom så vill hon att vi ska förstå allting också. Om det är någon som inte förstår ett ord skriver hon upp det på tavlan och bryter ner det i alla olika former som finns och om det är ihopsatt av olika ord och dess betydelser också. Och så har jag fått tabeller på de olika böjningar som finns i olika former. Jag älskar tabeller. Det finns logik i tabeller. Jag är förtjust i logik om det inte framgått.

Men nu har jag sommarlov och har skissat på vad jag ska hitta på i höst. För även om jag vill ha ett jobb och också kommer att söka jobb så är det nog bäst att inse att en kommer inte långt i det här landet om en inte 1. har en utbildning och 2. kan språket. Vad gör en då? Jo, en läser två kurser till i det fantastiska språket tyska och dessutom en skrivkurs. Som om inte det vore nog kompletterar en sin utbildning i Sverige och är otroligt tacksam för de lärare som finns på min föredetta skola. Jag ser ett ljus i hosrisonten.

Men först har jag sommarlov. Jag var i Dresden i helgen. Mamma kommer på torsdag och det ska bli strålande väder. Och igår vann Tyskland VM. Hahhaha, jag skojar bara. Som om jag bryr mig om det. Vår Biergarten runt hörnet däremot. De bryr sig och visade allt på storbilds-tv med tillhörande glädjerop och smällare och raketer och bomber. När matchen var slut var det som en nyårsafton i Sverige med smällare. Men nu är det äntligen över.

 

20140714-110254-39774230.jpg

Sommarpotatis när den är som godast.

Standard

Potatis hatade jag när jag var liten. Jag kunde knappt svälja det så äckligt tyckte jag att det var. Det innebar naturligtvis att jag sparade potatisen till sist på tallriken. Kall potatis var ännu äckligare tyckte jag. Nu kan jag äta potatis varje dag om jag inte tyckt att det blivit lite tråkigt i längden. Jag undrar om jag hade gillat den här varianten.

Koka potatis och låt de svalna lite. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och tryck till. Ringla olivolja över och krydda med mejram och rosmarin. Strö över flingsalt och in i ugnen på 225 grader tills potatisen ser krispig och fin ut. Vi brukar bara äta sallad, hummus och sambal oelek till.

20140707-150557-54357768.jpg

Lördagscafé Ludmilla i Prenzlauer berg.

Standard

Jag har hamnat i något slags sommarkoma. Jag vet inte vad det innebär, men jag orkar i alla fall inte göra någonting. Nästa fredag är sista dagen på min tyskakurs.

Men. Jag kan tipsa om ett café här i Berlin som visserligen inte alls är vegan, men det är så himla mysigt och de har jättegott kaffe där. Vi var på en liten stadscykeltur i lördags för att handla grönsaker  på den ekologiska marknaden på Kollwitz Platz i Prenzlauer berg. När vi handlat gick vi en sväng i området och jag köpte en bok på den engelska bokhandeln på Wörther Straße. Sen hamnade vi då på detta café Ludmilla.

Om du bara vill ta en kaffe och titta på den roliga in(ut?)redningen och på människor så är Ludmilla ett bra ställe att göra det.

 

20140703-192603-69963443.jpg

Om en kartong med gardiner.

Standard

Jo, det är så att jag har tappat bort en kartong med gardiner. Vi har inga gardiner i våra fönster och i min senaste och näst senaste bostad i Sverige hade jag inte heller några gardiner. Jag vet exakt hur kartongen ser ut, den är en dvd-kartong som är fullpackad med gardiner och tyger. Jag skulle hemskt gärna vilja ha den nu för jag ska sätta upp ett par gardiner mellan vardagsrummet och vinterträdgården. Så om jag kunde hitta den nu vore det bra. Tack så mycket!

Ps. På fredag blir det åter lite ordning på mitt liv för då börjar tyskan på morgonen. Mycket bättre.

Hoho

Standard

Om jag säger att allt som snurrar i mitt huvud är tyskakurs och keramikkurs så överdriver jag inte det minsta. Jag har ingen tid över till nåt annat. Jag tycker inte om det alls. Inte det minsta. Men nu börjar jag äntligen fatta logiken i tyskans böjningar. Äntligen. Men jag kan inte förstå varför de inte gjort det lite enklare för sig. Men ja, allt här i livet ska ju inte var enkelt.

Trevlig helg på er! Här regnar det.

Om det bästa och även sämsta just nu.

Standard

Kent! Bandet såklart. Nytt album som naturligtvis är ett av de bästa de gjort. Som vanligt med deras nya album. Jag kan inte sluta lyssna. På La Belle Epoque.

Och Innan himlen faller ner.

 

Vad ska jag säga? Lyssna och lyssna och lyssna!

Och om du har, som inte jag har, möjlighet att ta dig till Trädgår’n i Göteborg i juni så tycker jag absolut att du ska åka. Men var så snäll och håll det för dig själv och berätta inte hur fantastiskt det var. Jag stannar här jag. Jag lär mig det tyska språket istället. Också bra. Men inte Kentbra. Så. Lyssna nu!