Det finns bara en sak.

Endast en liten, enkel sak som du behöver göra inför jul. Knäck och lussekatter är ju någonting som hör julen till tycker jag och vad är då inte smartare än att kombinera ihop dessa två godheter till en. Saffransknäck.

Gör en knäcksmet av eget val (förslagsvis 2 dl av vardera sojagrädde, sirap och socker) och blanda i en påse saffran när smeten är klar. Häll upp i knäckformar som vanligt och ställ svalt. Sen är det bara att äta denna fantastiska kombination.

De till vänster i bild är med hackade polkagrisar, vilket också är snuskigt gott. Men om du bara ska göra en sak till innan julafton så är det saffransknäck.

Varsågoda! Det var så lite så.

Lördagsmiddag i Prenzlauer Berg.

I lördags var vi bjudna på middag på Lucky Leek. Det är en vegan restaurang som vi velat gå till i snart två år, men vi har aldrig tagit oss för det. Av någon anledning. Grundaren är Josita Hartanto och hon har skrivit en av våra favoritkokböcker, Vegan Genial och har nu kommit ut med Vegan Schnell schnell för de som inte har mer än en halvtimme att laga mat på. I lördags var det alltså dags för ett besök. Och herreminje vilken fantstiskt god mat. Jag dog nästan. Allt smakade otroligt mycket och det var också väldigt många olika smaker på tallriken. Det kändes som att det var flera rätter i en liksom.

Till förrätt åt jag rödbets-Crème brûlée med ruccolasallad, valnötter och rostat bröd och till huvudrätt åt jag seitanbiffar med schupfnudeln och potatis- och paprikastrudel. Jag hade gärna ätit efterrätt med, men jag var så mätt efteråt att jag knappt kunde röra mig så det hade aldrig gått. Det är lite mindre plats i magen nuförtin liksom. Till maten drack jag hemmagjord lemonad med ingefära och lime. Också supergod.

Jag kan verkligen rekommendera Lucky Leek, maten, personalen och lokalen är jättetrevliga.

Efter maten åkte vi till Becketts kopf på Pappelallee och drack cocktails. Jag tog en alkoholfri med säsongssmak. Det var en fantastisk apelsindrink med apelsinskum på toppen. Om du en kväll undrar var du ska gå för att ta en drink så tycker jag absolut att Beckets Kopf är stället att gå till. Där kan en sitta och sippa på en drink och prata lite och sen gå hem. Det är inte ett ställe en sitter på en hel kväll direkt. Tänk på att det är bordsreservering bara, annars kan det vara svårt att få plats om en kommer lite senare på kvällen.

Totalt betyg för kvällen var fem snöflingor av fem möjliga. Och ett extra plus för att vi fick skjuts ända fram till dörren efteråt också.

För tre år sedan.

Just precis nu för tre år sedan satt jag på en färja mellan Trelleborg och Rostock. Vi var nästan framme. Jag hade hela mitt bohag, minus världens skönaste soffa, med mig i lasten och en kärlek.

Tre år som gått så otroligt snabbt. Jag har gjort så himla mycket och ändå lite. Jag har förändrats mycket men är ändå samma. Jag är lika kär och nästan ännu mer.

Livet kan förändras på ett ögonblick och jag är tacksam över att det gjorde det för mig. Att jag är där jag är just nu och lever som jag gör med den jag gör.

Så, slut på nostalgin. Imorrn bär det av hemåt till den där fantastiska människan som jag önskar leva resten av mitt liv med.

Att plugga och skriva.

Jag sitter på min systers hotell i Luleå och pluggar. Jag skriver på en tenta som gör att jag ska äntligen ska kunna ta ut min examen. Eller ja, tentan är en början till att kunna ta ut min examen. När jag kommer in i att skriva igen så kommer jag snabbt ihåg varför jag valde som jag gjorde när jag började plugga. Det är ju så himla roligt. Och jag ser ett slut i min längtan att äntligen kunna säga att jag äntligen är färdig med mina studier. Inte att jag har ett par tentor kvar. Att försöka förklara för en tysk varför jag kan ha gjort mitt examensarbete klart och fått det godkänt men ändå inte är klar är inte det lättaste. Det förstås helt enkelt inte. Och jag kan förstå det. Det är rätt konstigt när en tänker efter. Men nu är det alltså inte länge kvar.

Jag har lite problem med sömnen på senaste tiden. Jag vaknar mitt i natten och ligger klarvaken och kan inte för mitt liv somna om. Inatt vaknade jag fyra och kunde inte somna om innan klockan ringde halv sex. Halv sex för att jag skulle följa med syster in till stan och sitta på hennes hotell och skriva tenta. Först hotellfrulle och sen konferensrum känns lite lyxigt. Och dagen till ära är Pelle prickig som bara den.

Om att vara gravid på tyska.

Det går framåt. Med språket, telefonerandet och med graviditeten. En förlossning på tyska ska jag nog också klara av.

Jag blir tjockare och tjockare och den sista veckan har jag helt vuxit ur min höstjacka och igårkväll var även yllekappan för snäv. Men jag har en ny, fin vinterjacka som jag snart ska börja använda. Så snart det är vinter här. Det är det inte det minsta nämligen.

Jag bjuder på en tjockisbild från förra veckan. Och undrar om jag ska fortsätta blogga överhuvudtaget.

Idag är det den internationella vegandagen.

Min pappa är så himla bra på att laga köttgrytor. Såna där som står på spisen halva dagen och bara luktar gott och som får köttet att vara sådär perfekt löst och otroligt smakrikt. Med hela, små lökar och morötter i. Sånt har jag varit sugen på i en hel vecka. Jag har ingen som helst lust att äta kött bara för att jag är sugen på det. Det skulle liksom inte falla mig in. Dessutom så tror jag att jag skulle må väldigt dåligt av det med. Men det är ju det som är det finfina med vegan mat. Det går att veganisera i stort sett allt. Maräng har jag svårt att tänka mig går, men allt annat. Så även en vegan köttgryta.

Jag letade lite på www och hittade Boeuf bourguignon på veganskt vis hos Veganvrak. Jag längtade en hel vecka innan det igår äntligen var dags att göra den. Och herregud så himla gott! Jag är helt säker på att min pappa skulle tycka att den smakar precis som hans egna köttgrytor brukar göra.

Så, mitt tips för är 1. att idag äta vegan mat för att fira den Internationella vegandagen och 2. göra det på Veganvraks vis; med en Boeuf bourguignon. Varsågoda!

Det här med gravidkroppen.

Att vara gravid är en väldigt fascinerande upplevelse måste jag säga. Kroppen beter sig inte alls som den vanligtvis gör. I vecka 8 bestämde den sig för att träning är av ondo. Det visade den också bestämt genom att ge mig träningsvärken från helvetet efter en yttsipyttsi träning, som jag för övrigt knappt orkade med för att jag mest vill lägga mig ner och dö en långsam död av jobbighet.

Glag i hågen var jag dock när skolan äntligen började så att jag åtminstone kunde träna genom att cykla till skolan varje dag, ca 1,5 mil tor. Men efter några dagar meddelade kroppen hånfullt att det inte alls gick för sig. Meddelandet var denna gång smärtor i magen och ljumskarna. Jag tänkte att kroppen skulle vara lite lättlurad och tog det istället lugnare med tramporna, men då blev kroppen lite spak och sa bestämt nej genom att jag knappt tog mig hem en dag. Jag har nu fått inse att stopp och förseningar i kollektivtrafiken på morgonen är en del av min vardag. Inte utan att vara lite sur dock.

Att jag var glad över att jag inte hade några som helst problem med illamående står fortfarande på plussidan i den här graviditeten. Illa har jag mått under kanske två, tre veckor men ingenting som inte kunde avhjälpas med att äta eller att röra på mig. Röra på mig som i att gå runt i lägenheten och städa eller diska och naturligtvis inte som att träna.

Så här långt mår jag skitbra och allt känns bra. Det tog några veckor innan jag arbetat bort rädslan över det faktum att jag är över 35 år och mina ägg till 53% består av ägg med kromosomförändringar i och med det. Ingen ångest alls över det.

Vecka: 15
+ Jag mår skitbra.
– Jag måste ta mig sakta framåt i livet.

Jag vill äta: stekta grönsaker med sojasås och sesamfrön, pannkakor och guacamole hela tiden. Ge mig saltlakrits och du är min vän för evigt. Eller åtminstone tills nån kommer med pannkakor.

Favoritkläder: Gravidstrumpbyxor och gravidtrosor. Allt som går över magen kan jag leva i.

Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig. Fast ändå bra.

När vi var på semester i Polen i augusti sov vi på hotell den sista natten för vädret var inte riktigt så att vi hade lust att bygga upp ett tält. Eller ja, bygga upp det och sova är väl inte det största problemet när det regnar. Att ta ner det är värre. Allt är blött. Du måste klä på dig snabbt för att inte allt ska bli blött och kallt. Och sen måste du ha så mycket kläder så att du inte börjar frysa. För börjar en frysa på en motorcykel så är det inte mycket en kan göra har jag fått erfara. Bara frysa och tycka synd om sig själv.

Men det var inte vad jag skulle säga. När vi dagen efter skulle bege oss av så var mina motorcykelbyxor lite snäva. Så mycket hade vi inte ätit under vår resa så jag blev lite misstänksam. Min men var ju trots allt 10 dagar sen. MEN, jag har en bra grund till att inte ha blivit misstänksam innan. Jag hade en cysta på min högra äggstock som upptäcktes i juni och hade försvunnit vid kollen i juli. Men då kan mensen bli lite sen för att allt inte riktigt var som det skulle.

Väl hemma, efter en resa där jag mådde lite småilla hela tiden köpte vi ett graviditetstest. Ja, men efter max tre sekunder visade ett superstarkt streck för gravid. Så ja, vi ska ha en liten knodd i april. Han går under arbetsnamnet Pelle av olika anledningar.

När livet gör sig påmind.

Alltså, den här hösten är så full som den bara kan bli. Jag har tusen saker på gång. Ni vet såna där byråkratiska och svinjobbiga saker. Såna som inte bara är krångliga att faktiskt utföra utan som också tar tid. Det känns som att tiden bara rinner iväg. Veckorna bara försvinner.

Som pricken över i:et, grädden på moset eller löken på laxen började min tyskakurs idag igen. Det är förvisso bra, men jag känner att jag inte har tid. Men det blir bra.

Nä, men det var väl bara det jag ville gnälla lite över. Så, nu går det bra att fortsätta vidare och läsa lite om något roligare. Kanske om hur en gör falafel skulle passa bättre?

Höst och morotshummus.

Ja, men hösten är ju här och jag har haft ett långt sommarlov och blogguppehåll. Lusten har visserligen funnits där, men orken att sätta på datorn och faktiskt författa ihop inlägg var alltför jobbigt.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, vi har varit på motorcykelsemester i Rostock, på ön Rügen, på ön Usedom och vid Östersjön i Polen. En perfekt resa. Sen har min mamma varit här. Under den tiden var det ca. 38 grader vilket gjorde att vi inte tog oss för särskilt mycket. Men trevligt var det. Vi var en långhelg hos M’s föräldrar med, men annars har vi nog inte gjort särskilt mycket.

Hummus är någonting som vi ofta äter här hemma. I olika former. Med kikärtor är väl det vanligaste, men vi har även gjort med bondbönor och råa morötter. Idag gjorde jag en annan variant av hummus med morötter.

Ingredienser

4 stora morötter

2 stora matskedar tahini

1 dryg tesked spiskummin

1 dryg tesked paprikpulver

Lite olja. Jag hade solrosolja.

Sätt ugnen på 225 grader och ansa morötterna som du vill och skär i lite mindre bitar och rosta dem i ca 15 minuter. Mixa sedan morötterna med resten av ingredienserna. Tillsätt olja så att det blir en bra konsistens.

Till det åt vi sallad och ångkokt broccoli.