Det här med gravidkroppen.

Standard

Att vara gravid är en väldigt fascinerande upplevelse måste jag säga. Kroppen beter sig inte alls som den vanligtvis gör. I vecka 8 bestämde den sig för att träning är av ondo. Det visade den också bestämt genom att ge mig träningsvärken från helvetet efter en yttsipyttsi träning, som jag för övrigt knappt orkade med för att jag mest vill lägga mig ner och dö en långsam död av jobbighet.

Glag i hågen var jag dock när skolan äntligen började så att jag åtminstone kunde träna genom att cykla till skolan varje dag, ca 1,5 mil tor. Men efter några dagar meddelade kroppen hånfullt att det inte alls gick för sig. Meddelandet var denna gång smärtor i magen och ljumskarna. Jag tänkte att kroppen skulle vara lite lättlurad och tog det istället lugnare med tramporna, men då blev kroppen lite spak och sa bestämt nej genom att jag knappt tog mig hem en dag. Jag har nu fått inse att stopp och förseningar i kollektivtrafiken på morgonen är en del av min vardag. Inte utan att vara lite sur dock.

Att jag var glad över att jag inte hade några som helst problem med illamående står fortfarande på plussidan i den här graviditeten. Illa har jag mått under kanske två, tre veckor men ingenting som inte kunde avhjälpas med att äta eller att röra på mig. Röra på mig som i att gå runt i lägenheten och städa eller diska och naturligtvis inte som att träna.

Så här långt mår jag skitbra och allt känns bra. Det tog några veckor innan jag arbetat bort rädslan över det faktum att jag är över 35 år och mina ägg till 53% består av ägg med kromosomförändringar i och med det. Ingen ångest alls över det.

Vecka: 15
+ Jag mår skitbra.
– Jag måste ta mig sakta framåt i livet.

Jag vill äta: stekta grönsaker med sojasås och sesamfrön, pannkakor och guacamole hela tiden. Ge mig saltlakrits och du är min vän för evigt. Eller åtminstone tills nån kommer med pannkakor.

Favoritkläder: Gravidstrumpbyxor och gravidtrosor. Allt som går över magen kan jag leva i.

IMG_4297.JPG

Advertisements

8 responses »

  1. I början hade jag jättesvårt att träna. Jag var bara så trött och det kändes så fruktansvärt jobbigt att anstränga kroppen. Men från ca vecka 15 eller så gick det lättare, hoppas det gör det för dig med!

  2. Den där statistiken måste du bara tänka bort. Vi är över 35 och bättre än vad vi någonsin har varit. Det kommer att gå bra för bebisen, så är et bara. Kramar Liza

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s