Falafel när den är som godast.

Jag älskar falafel och äter det lite då och då när vi är ute på stan. Men det finns falafel och det finns falafel. En del är tråkiga, mosiga och värms upp i micron innan den görs i ett bröd. Fel, fel, fel. De ska fritteras såklart. (Ja, egentligen ska ju ingenting som en inte vill ta död på värmas i micron, men det är en parentes.) En del är däremot så goda att jag önskar att jag hade rymts mer i både brödet och min mage när jag äter dem. Den absolut godaste falafeln har jag ätit i Amsterdam. Den var krispig och helt suverän. Den sämsta finns det för många alternativ att välja mellan.

Jag har också testat att göra egen falafel. Faktiskt rätt många gånger när jag tänker på det. Det har varit långa matlagningar som tagit alldeles för lång tid oftast. Vi har en säck kikärtor som har gått ut i november som vi tänkte att vi skulle göra slut på så idag stod falafel på menyn här på gatan som inte ens tyskarna kan uttala. Kikärtorna lades i blöt i morse och vid sextiden bestämde jag mig för att nu var det dags att köra igång. Jag var lite skeptisk bara för att det brukar vara så krångligt och ta sån tid. Men jag hittade ett recept, för jag hade inget sparat eftersom att vi inte hittat något så där superbra recept, som var så där helt klockrent perfekt på Allt om falafel. Det var enkelt att göra och tog inte alls lång tid. Ni hör ju, det säger ju sig självt att det är det bästa receptet en kan hitta för sin falafel.

För att poängtera från början. Koka inte kikärtorna. Jag lärde mig det för två år sedan att det är helt fel. Det gör också att falafeln blir mosig och det vill vi ju inte. Så, receptet då.

3 dl kikärtor
2 vitlöksklyftor (Jag hade ingen vitlök för ovanlighetens skull så det blev utan idag.)
1 liten lök, gul eller röd (Jag valde en gul.)
5-10 cm purjolök (Jag hade bara salladslök så jag tog en hel.)
½ dl persilja
½ dl färsk mynta eller koriander (Det hade jag inte hemma, så jag tog bort det från receptet.)
1 msk vetemjöl
1 tsk salt
½ tsk bakpulver
2 msk vatten
1 krm cayennpeppar
1 tsk spiskummin
2 krm kanel (Jag såg fel och hade en matsked kanel. Det blev dögott.)
ev 1 dl sesamfrö till panering (Det gjorde jag inte. Men det hade nog fungerat skitbra eftersom att smeten var rätt lös så att sesamfröna hade nog fastnat bra.)
matolja att fritera/steka i

Blötlägg kikärtorna i minst 8 timmar. Skölj sedan av kikärtorna och mixa ihop med de övriga ingredienserna förutom kryddorna och sesamfröna. Kikärterna ska helst ha lite konsistens kvar och inte var helt mosade. Blanda sedan i alla kryddorna. Låt stå i kyl i någon timma. (Jag lät den inte alls vila någonting. Den blir säkert bara bättre av det, men jag var för hungrig för det.) Forma smeten till små bollar och vänd dem eventuellt i sesamfrö. Du kan antingen steka, fritera eller ugnssteka dina falaflar. Jag valde att steka dem. Stek falaflarna tills de är gyllenbruna.

Sen åt vi dem tillsammans med tsatsiki, salsa och sallad. Så gott så!

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska göra med resten av den litern med kikärtor som nu står och kokar på spisen. Hummus och en röra att ha på mackorna tror jag att det får bli.