Category Archives: Funderingar

För tre år sedan.

Standard

Just precis nu för tre år sedan satt jag på en färja mellan Trelleborg och Rostock. Vi var nästan framme. Jag hade hela mitt bohag, minus världens skönaste soffa, med mig i lasten och en kärlek.

Tre år som gått så otroligt snabbt. Jag har gjort så himla mycket och ändå lite. Jag har förändrats mycket men är ändå samma. Jag är lika kär och nästan ännu mer.

Livet kan förändras på ett ögonblick och jag är tacksam över att det gjorde det för mig. Att jag är där jag är just nu och lever som jag gör med den jag gör.

Så, slut på nostalgin. Imorrn bär det av hemåt till den där fantastiska människan som jag önskar leva resten av mitt liv med.

IMG_4572.PNG

Annonser

Om att vara gravid på tyska.

Standard

Det går framåt. Med språket, telefonerandet och med graviditeten. En förlossning på tyska ska jag nog också klara av.

Jag blir tjockare och tjockare och den sista veckan har jag helt vuxit ur min höstjacka och igårkväll var även yllekappan för snäv. Men jag har en ny, fin vinterjacka som jag snart ska börja använda. Så snart det är vinter här. Det är det inte det minsta nämligen.

Jag bjuder på en tjockisbild från förra veckan. Och undrar om jag ska fortsätta blogga överhuvudtaget.

IMG_4981.JPG

Nyttiga idioter i ett sjukt system.

Standard

Jag läste att Underbara Clara skulle vara med i ett program på SVT. De obekväma. Jag är ju inte så mycket för att titta på TV, men när jag läste Claras inlägg idag om programmet fick jag lust att nog ändå titta på det. Inte för att jag hade så stora förhoppningar om att det skulle gå att titta på eftersom att såna tjänster som SVT Play har jag haft problem med innan. Men det gick. Och herreminje vilket bra program.

Att vi lever i ett sjukt system har jag tyckt länge. Vi ska arbeta så mycket som möjligt för att kunna konsumera lika mycket. Eller gärna mer för om vi lånar pengar så blir bankerna glada. Vi däremot, blir vi lyckliga av det? Blir vi lyckliga av att vi kan köpa så mycket saker som vi bara kan? Är det lycka att ha ett hus, bil, möbler och en gigantiskt TV när allt är köpt av lånade pengar? Eller blir vi lyckliga av att kunna köpa ett hus för en rätt billig penning, som vi skrapat ihop till genom att arbeta förvisso, som vi kan leva i och ta vara på och inreda med bara det vi behöver och leva av det vi själva odlat?

Tänk om alla de som ville leva på självhushåll kunde göra det. Då skulle de inte behöva arbeta så mycket, eller alls, för att klara sig. I programmet De obekväma ser vi Fredrik Reinfeldt stå och säga att Vänsterpartiets idé om att sänka arbetsdagarna till sex timmar istället för åtta timmar skulle vara för dyrt. Vad jag inte förstår att han inte kan förstå är ju att då behövs det fler människor att göra arbetet vilket enbart skulle leda till att vi minskar arbetslösheten. Är inte det jättebra? Då sjunker inte den ekonomiska tillväxten och skatterna fortsätter att skramla in hos Pappa Staten och Sverige har kvar sitt älskade välstånd. Fredrik borde vara glad över det istället tycker jag. Att arbeta för mycket vet vi ju alla också vad det kan leda till och det vill vi väl inte att någon ska råka ut för. Men arbetsgivare idag vill såklart få ut så mycket som möjligt från sina anställda. Och när de går in i den där väggen och blir sjukskrivna då? Då ska det rehabiliteras, men vilken arbetsgivare har ärligt talat tid med det?

Jag tror att många fortsätter att leva i tron att vi måste arbeta mycket för att…. ja, för att vad? Att arbeta mycket genererar pengar och då kan vi handla mer saker. Men vad betyder det egentligen? Det är status att ha dyra saker och gärna också saker som en dyr säng som innebär att vi väljer att prioritera vår hälsa i och med att vi kan sova bättre och skönare. Min syster och hennes man skulle för någon vecka sedan köpa ny säng och blev frågade på affären hur mycket de var beredda att lägga på den. De kunde dessutom få ett skyltexemplar för halva priset. Bara 30 000 skulle den kosta. Det hela är ju så absurd. Att lägga dyra pengar på en bil är också status. Och att ha en dyr lägenhet eller ett hus som de aldrig någonsin kommer att kunna betala av är också status. Varför vill vi ha status? Varför behöver vi kunna visa på att vi har mycket pengar? Är vi värda mer än andra om vi tjänar mer än de?

Tänk om fler kunde tro på sig själva och på sin idé om hur de vill leva och göra som Clara. Jag tror att många inte vågar ta steget och göra någonting så ”galet” som att bara sälja lägenheten i stora staden för ett lugnt liv på landet. Att kunna leva som Clara och hennes familj skulle jag ge vad som helst för. Problemet är bara att en måste hitta det där en kan leva på då. Det går ju inte bara att flytta ut mitt i ingenstans och inte ha någon inkomst och tro att en ska klara sig. Det förstår ju vem som helst. Men vad ska en göra då?

Vi har länge funderat i de banorna att flytta ut i skogen någon stans här i Tyskland. Att kunna leva på landet med självhushållning vore helt fantastiskt. Det går så bra att odla här också så det skulle inte vara några problem att överleva bara jag visste hur jag skulle odla. Det finns massor av gamla gårdar som står och bara förfaller och kostar ingenting att köpa. Men vad som däremot kostar är då att restaurera husen. Att byta tak, fönster och el är inte ovanligt och då springer kostnaderna snabbt iväg till tiotusentals euro. Men det är ändå genomförbart. Det är ändå det vi vill göra. Men det är inte så lätt om vi är ensamma med projektet. Det är lättare om vi hittar andra som vill leva på samma sätt för då kan vi odla saker och hjälpa varandra med saker på gårdarna. Projekt ”Flytta till hus” är således någonting pågående och jag hoppas att det kommer att hända om inte detta år så nästa. Håll tummarna!

Och titta på programmet också såklart. Det hittar du här! Och nedan en lite sneak peak 🙂

 

Låt oss göra det till ett Earth Year.

Standard

På lördag är det en sån dag där vi ska släcka ner alla lampor för miljön. I grund och botten tycker jag att det är en bra idé. Men att bara göra det en gång per år känns fånigt. Jag vet att det handlar om att få makthavare att förstå allvaret med klimatförändringarna, men att satsa allt på en dag per år känns lite dumt. Och att satsa det på något som egentligen inte sparar någon energi känns lite onödigt. För du sparar enbart in på din egna energiförbrukning. Inte gör en några världsbetydande besparingar genom att släcka ner en lampa. Inte heller genom att 2 miljarder gör det. Det går inte att lagra energi, tyvärr.

Vad vi också måste tänka på är att just energi är väldigt viktigt. Det är så viktigt att jag skulle säga att energi är det vi är mest beroende av. Vilket då leder till att om vi ser på det krasst kommer vi inte att kunna göra någonting åt det så länge som det finns de som tjänar pengar på att vi använder energi. 80% av energin som används förbrukas av industrin. Industrin. 20% är alltså resten av oss. Och av de 20% är just lampor en rätt obefintlig del. Kommer industrin att stänga ner sin verksamhet till förmån för miljön? Nja, det kan jag rätt säkert säga att det inte kommer att hända. De tjänar ju inga pengar på det. Så länge det finns en marknad att tjäna pengar på kommer det att tjänas pengar på det. Har du möjlighet kan du istället satsa på egen energi att värma upp ditt hus; bergvärme, jordvärme eller vattenvärme. Ett eget vindkraftverk tillsammans med kvarteret kanske. Solenergi, även om vi inte lever i den mest solrika delen av världen så  fungerar det att använda sig av det.

Jag tycker att vi gör en megakampanj som sträcker sig över hela året istället. Låt oss inte missa att vi ska påverka våra makthavare så mycket som vi bara kan. Jag tror att det hade gjort en större verkan istället för att koncentrera sig på en dag. Jag har missat dagen ibland bara för att den inte uppmärksammats så mycket och att den bara är just en dag. Om jag under ett helt år sett reklam i tidningar, på tv, utomhus och överallt så hade jag definitivt tänkt på det mer. Jag tror att om vi hela tiden blir påminda om det (ja, även om det nu ska vara en gång per år bara) så kommer vi till slut att inse att vi (inte bara makthavare) kan påverka miljön. Det handlar om våra beslut och att börja i den lilla ändan är alltid en ända att börja i. Det finns flera små ändar att börja ditt miljötänk med. Ekologisk mat, ekologiska kläder, bara handla på second hand, minska ner köttätande, köp bara ekologiska skönhetsprodukter, kräv köttfria dagar på din skola, cykla till jobbet – det mår både du och miljön bra av. Det finns massor av saker du kan börja med för att göra din del av miljöarbete. För du måste göra din del, allt annat är själviskt.

Men nog sagt om det. Släck nu ner lamporna. Om du vill.

Jokkmokks marknad – den politiska delen.

Standard

Årets marknad i Jokkmokk var inte bara en vanlig marknad. Det var många politiska inslag som i slutändan resulterade i att många knallar valt att inte delta i marknaden.

Gruvan

Utanför Jokkmokk planeras det att grävas en gruva. Gruvor i sig är någonting jag inte är så mycket för eftersom att det exploaterar jorden på ett sätt som enbart är profiterande och inte någon tanke läggs på de som faktiskt måste bo i området. Som Kirunagruvan till exempel där gruvdriften gjort så att hela Kiruna stad måste flyttas för att annars riskerar den att falla ner i gruvan. Parentes. Men i alla fall så vill de gräva en gruva. Som jag förstår det så är det inte möjligt att neka till att det ska grävas om det finns fynd som t ex malm i det här fallet. Jokkmokks kommun har således fått gå med på att det ska grävas. På den positiva sidan sägs mer arbetsmöjligheter stå. Det kommer att generera arbeten under tiden som gruvan är i drift. Men på den negativa sidan står då att det endast finns malm att utvinna under en period av 10-15 år. Det är till skillnad från Kiruna rätt kass vinst. Ytterligare minus är att de kommer att vara tvungna att bygga ut vägarna till och från Jokkmokk. Bra kanske en tänker, men näe inte bara eftersom att de måste bygga ut för att långtradare med malm kommer att dundra förbi på vägarna och damma av sig malm. Föroreningen kommer att vara hemsk. Ytterligare minus är också att samerna har just där gruvan ska grävas sina betesmarker för renarna.

Politiskt partiutspel

Det finns ett politiskt parti i Sverige som jag inte har mycket gemensamt med. Partiet anser att renskötseln ska släppas fri och att vem som helst ska få föda upp renar. Det skulle i längden innebära att samerna förlorar sin kultur som de under så många år kämpat för i hela Sàpmiområdet i Sverige, Ryssland, Finland och Norge. Samerna har, som jag i mitt tidigare inlägg om marknaden skrev om, fått kämpa för sin rätt till kultur och religion vilken nu också vuxit sig stark. Detta vill nu ett parti inte alls ska finnas kvar. Men det är ju deras politik och det får ju stå för dem. Men partiledaren hade ett inplanerat besök till marknaden (av någon anledning jag inte riktigt förstår för det kan ju inte finnas en enda i Jokkmokk som delar deras åsikter om samerna) och därav var det lite demonstrationer och polisen var där. Mamma sa att hon under sina sju år i Jokkmokk inte sett polisen undantaget under våren då de jagar fulla skoterförare. Jag tycker att det blev en tråkig stämning på hela marknaden när det var folk som gick omkring med skyltar om att låta samerna vara i fred och med partiloggan nedslängd i papperskorgen precis som den antirasistiska symbolen med hakkorset överkryssat och ner i papperskorgen. Det ger en sur känsla i munnen liksom.

Kassaapparaterna

Det här är så löjligt att jag inte vet vad jag ska skriva. Men Skattemyndigheten har bestämt att alla som utför handel på marknader måste ha en kassaapparat i sitt stånd. Ja, men ni hör ju hur löjligt det låter. Om knallarna har en årsomsättning högre än x antal krononr är det lag på att föra kassa på det. Ja, det förstår jag för varför ska inte en kassa föras? Men att ha tvång om kassaapparat blir lite fånigt. Särskilt med tanke på att veckan innan marknaden var det 34 minusgrader och många knallar valde helt enkelt att inte åka till Jokkmokk eftersom att de inte visste om deras kassaapparater skulle fungera i den kylan. Då blir det ju bara fånigt tycker jag. Går det inte att föra en kassa utan apparat men med typ handskrivna kvitton och kassaskrin? Skattemyndigheten skulle med anledning av detta vara m´på marknaden och göra stickprover för att se om lagen efterföljdes.

Summan av kardemumman var alltså att det var den mest politiska marknaden jag varit på. Många marknadsplatser var tomma och det var väldigt mycket mindre marknadsbesökare än vanligt. En del affärer i Jokkmokk hade skrivit i sina skyltfönster att de pga gruvan valt att bojkotta marknaden detta år. Jag tycker att det är bra gjort att de väljer att visa sin ståndpunkt framför att sälja på den mest vinstgivande veckan under hela året. Men samtidigt så är det så sorgligt att det ska bli så här. Hur kommer det att se ut nästa år? Kommer gruvan att vara i drift då? Kommer marknaden att ens vara kvar? Var 409:e gången den sista?

jokkmokk20140206

Bildlån

 

För att poängtera så är informationen om gruvan enbart vad jag hört om den under mitt besök. Skulle det finnas några fakta som inte stämmer, säg gärna till för jag har inte läst på någonting om detta.

Går det att (över)leva utan pengar i dagens samhälle?

Standard

Raphael Fellmar gör det. Sedan 4 år lever han och han familj utan pengar. Han tjänar ingenting och han betalar ingenting.Han är på pengastrejk helt enkelt. I boken ”Glücklich ohne Geld” (Lycklig utan pengar) skriver han hur han tänker kring detta och vad som är meningen med livet. Med sin bok vill Fellmar visa och ge exempel på hur konsumtionssamhället orsakar stora ekologiska och sociala problem. Att allt som inhandlas i en affär tär otroligt mycket på de resurser som finns. Han vill också få folk att öppna upp ögonen för den egna konsumtionen och fråga sig varför man handlar och om man verkligen behöver det. Han har också skänkt bort en stor del av bokupplagan istället för att sälja den.

Idén till sin pengastrejk fick han under en resa till Mexico, där han såg människor leva i riktig fattigdom. Han ser sin pengastrejk som en protest mot överflödes- och konsumtionssamhället. Han försöker att uppmärksamma och medvetandegöra vad vi gör med vår planet och hur vi förstör den. Förutom att ha skrivit en bok ger han också kostnadsfria föreläsningar över hela Tyskland, för bl a skolor, där han föreläser om sin idé om att leva utan pengar. Han menar att han är lycklig utan pengar och att det finns många som inga pengar har eller har stora skulder och behöver mer pengar och inte är de lyckliga över det. Om vi delar och återanvänder saker är det betydligt bättre för planeten än det ständiga konsumerande som finns i dagens samhälle.

Vad är grundläggande för att vi ska överleva? Mat och husrum skulle jag säga är svårt att leva utan. Fellmar arbetar för sitt och sin familjs husrum i ett Gemeindehaus, vilket skulle översättas till församlingshem. Begagnade kläder får han av vänner och bekanta. Mat får han genom att varje dag åka till stormarknader och se vad som finns bland bortsorterade varor. Allt som han inte själv behöver ger han bort genom att lägga upp det på internet för avhämtning. Att också leva som vegan är ekologiskt riktigt enligt Fellmar.

Även idén om en villkorslös grundinkomst är någonting som tilltalar Fellmar och han menar att fler människor skulle ifrågasätta om de verkligen gör det som de vill göra. Och följden skulle kanske bli att de tar egna initiativ och förändrar sitt liv. Fellmar menar att detta skulle fungera inom områden för social omsorg, miljö, kultur och andra samhällsviktiga områden.

Hans mål är att få till en utveckling av samhället.

Jag har inte läst boken ännu, men den står på den allt mer växande listan av att-läsa-böcker. Nästa onsdag på Dussman das Kulturaufhaus håller Raphael Fellmar en föreläsning som jag tyvärr missar då jag befinner mig på betydligt kallare breddgrader.

Källor:

NDR

Focus

En förvirrad vår.

Standard

Ute är det numera kallare än vad det var för ett par veckor sedan. Nu är det i alla fall minusgrader till skillnad mot för de 15 plus och strålande sol som var fallet då. I rabatten på framsidan tittar de där små, blåa blommorna fram och på baksidan har mina hyacintlökar från förra året börjat blomma och knopparna lyser ljust gröna på buskarna. Fåglarna sjunger sina vårsånger och vindarna är ljumma.

I januari.

Jag vet inte vad jag ska tycka om att det redan börjar bli vår. Kan det verkligen vara bra? Vad händer om det blir superkallt senare? Kommer våren av sig helt eller väntar den bara tills det blir varmare igen? Blir det sommar med en gång sen och ingen vår alls? Ska jag bli snuvad på våren i Berlin för tredje året i rad?

Frågorna hopas och jag håller tummarna för att det håller sig kring minusgrader i alla fall en månad till. Vi tittar istället på en vårbild med min röda katt tycker jag.

Pictures5 036