Men det är i alla fall myggfritt.

Standard

Jag vet inte hur många gånger jag har hört min morfar säga så till de som gnäller över att det är för kallt på vintrarna. Det är ju åtminstone myggfritt och det är banne mig bättre med vinter än med mygg.

Min morfar. Den finaste av dem alla.

Han lärde mig att laga fiskenät. Vi satt bredvid varann i hans garage och knöt. Han var imponerad över att jag var så duktigt sa han till mormor. Att jag kunde knyta lika bra knutar som han. Och att jag hade tålamod att sitta och lösa upp hela nätet som var alldeles ihopknölat och tjorvigt som en julgransslinga.

Han lät oss vara med och skotta snö från taket på gödselidret på vintrarna. Men vi skulle vara försiktig för det var halt.

Han gnuggade mina fötter i bilen när vi varit på Jokkmokksmarknaden i minus 40 grader och mina fötter gjorde ont av kyla. Då drog han av mig skorna och strumporna och gned fötterna tills det värkte.

Han hade på sig långkalsongerna tills det var midsommar. Annars frös han sa han.

Hans värsta färg var gul. Vi brukade säga att vi skulle smyga upp på natten och måla hans rökkåta gul.

Han petade alltid med fingret i magen när vi sa att vi var mätta och inte orkade äta mer. Då petade han och sa-. Där finns det ett hål för en tugga till.

Han byggde oss en lekstuga när vi var små. En riktig, liten stuga med normal takhöjd för det var ju fånigt att bygga en som vi inte kunde använda när vi var större. Det slutade med att jag alltid sov där när jag var hos dem på somrarna.

Han gav alltid bort jordgubbar till allt och alla och mormor klagade för det var ju hon som fick rensa alla. För inte kunde man ju ge bort jordgubbar som inte var rensade till folk.

Vi brukade snickra ihop jag och han. Jag har ett skåp i vardagsrummet som vi gjorde tillsammans 1998.

Han hade den finaste stenen jag visste. En svart sten som han plockat när han var och fiskade någonstans. Det fanns mängder med stenar där och vi pratade alltid om att vi skulle åka dit och plocka stenar.

När jag var nästan 4 år var nog första gången jag hjälpte honom att snickra. Han gjorde hyllor i vår klädkammare. Det finns ett kort där jag sitter i klädkammaren med honom med nappen i munnen.

Han hade bara en halv tumme på ena handen. Toppen hade han sågat av när han jobbade med en sågmaskin. De hittade aldrig tumresten så han hade en halv.

Han låg alltid och sov middag på kökssoffan och när vi kom in i köket och smög fram till honom skrämde han oss. Såklart.

När vi var hos mormor och morfar på somrarna när vi var små och mormor jobbade åt vi alltid fil till lunch för han kunde inte laga mat. Han sa att vi skulle äta vanligt fil en dag och stekt fil en annan och kokt en tredje. Bara för att vi inte skulle äta samma mat varje dag.

Han hatade grönsaker och den enda han åt var tomater.

Han plockade alltid bär i skogarna. Lingon, blåbär och hjortron. Fast hjorton åt han inte för han sa att man fick blindtarmsinflammation av det.

Han kunde inte simma. Sa att han sjönk som en sten om han kom i vattnet.

Han dog igår. Min morfar. Fy vad tråkigt det är att en sån fin människa som han inte längre ska finnas. Men jag är glad över all tid vi fått ihop. Jag är glad över att M fick träffa honom som han var och inte när demensen tagit honom dit demensen tar folk. Jag hoppas att han har det bra nu där han är.

EPSON MFP image

Annonser

12 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s