Lucka nummer åtta i Emilys julkalender – ett klädesplagg som jag minns från min barndom.

Standard

Dagens lucka i Emily Dahls julkalender, nummer åtta och andra advent.

När jag var liten hade jag ofta på mig kläder som jag älskade och som jag använde tills de gick sönder nästan. Det var också ofta kläder som inte var ”inne” men sånt tänkte jag aldrig på när jag ville ha någonting. Jag ville ha det för att jag gillade det och tyckte att det var fantastiskt. Jag tror att jag gick i fyran när jag var på Jokkmokks vintermarknad och det fanns ett stånd med öronmuffar i form av olika djur. Min syster hittade ett par rosa, jag tror att det var grisar, och jättefina. Jag hittade de sötaste öronmuffar som jag någonsin sett. Ett par vita, fluffiga elefanter. Med snablar som stack ut. Så himla söta och jag älskade dem.

Jokkmokks vintermarknad är tredje helgen i februari och alla som bor i Norrland vet att då går en inte ut med öronmuffar om det inte är så att en vill frysa ihjäl. Så jag använde inte dem förrän det blev lite varmare. Jag hade dem en dag i skolan och Marcus, klassens coola kille, sa att de var skittöntiga och apfula. Jag blev så himla ledsen. Jag använde dem inte något mer. De ligger här hemma och ibland tar jag fram dem för de är så otroligt söta. Och jag älskar dem. Jag hoppas att om jag får barn att de ska tycka att de är världens finaste och vilja ha dem.

Tyvärr finns det ingen bild på dem och jag kan inte hitta dem just nu, men ni förstår ju hur fina de är va?

Annonser

4 responses »

  1. Kanonfina! Öronmuffar passar ju ganska länge (vill säga: tidigt) så det ska nog gå bra 😉
    Usch för dessa kommentarer alltså. När man kände sig hur fin som helst och så kom nån kille och förstörde (för tjejerna sa det sällan direkt).

  2. Jokkmoks julmarknad låter jättespännande men alldeles för kallt för mig!
    Varför lyssnar man alltid på de där ”coola” personerna? Allt de gör är att dra ner en och det är de inte värda att få lyckas med! (tyvärr tar det bara 10-15-20 år innan man inser det…)

    • Ja, det är otroligt roligt. Men också otroligt kallt för det mesta. Förra året var det -41 grader när mamma gick genom byn efter jobbet. Hon hade jämna pengar i vanten så hon skulle slippa växel när hon skulle köpa en burk honung.

      Ja, varför lyssnar man? Jag vet inte. Men jag hoppas att jag kan påverka mina barn (om jag får några) att inte bry sig om såna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s