Bäst före betyder just bäst före. Inte oätbart efter.

Standard

Jag har länge funderat på det här med hur länge matvaror egentligen håller. Hur mycket det egentligen spelar roll med det där bästföredatumet. Det är garanterat en himlans massa EU-regler över hur länge socker och ägg håller. Men vad händer efter det datumet? Det känns lite som att datumet styr oss lite för mycket. Jag vet folk som slänger matvaror utan att ens titta, lukta eller smaka på varan. Varför det egentligen? Vad är det värsta som kan hända om du kokar lite ris som gått ut för lite mer än ett år sedan?

Svaret på den sista frågan kan jag svara på nu, ingenting händer. Absolut ingenting. Det okokta riset luktar exakt som okokt ris ska göra. Det ser exakt likadant ut med. Och efter att det är kokat så smakar det också exakt likadant som ris som inte fått ut. Jag testade nämligen idag. Jag har ju tidigare ätit enligt LCHF och då äter man inte bla ris. Nu kan jag göra det, av anledningar som kräver ett helt eget inlägg. Men det innebär att vi inte ätit så mycket ris under det året vi bott här. Eller ja, inget ris alls skulle jag vilja påstå.

Så varför styrs vi så av de där datumen? Jag är helt övertygad om att de flesta vet att maten inte blir gammal över natten. Eller från en minut till en annan som en del matvaror har som inte bara har datum utan också tid som bästföre. Hos Matilda fick jag tag i en doktorsavhandling som heter The Constitution of Consumtion av Carl Yngfalk där han ur ett maktperspektiv tar upp det här med bästföredatum. Att vi konsumenter skulle låta oss styras av bästföredatumen för att vara de intellektuella och ansvarsfulla konsumenterna som hellre slänger mat som kan vara helt felfri och tar på så sätt ansvar för sig själva och sin familj. För tänk om den skulle vara dålig, tänk om vi förgiftas och blir dåliga.

Det finns en ost här i Tyskland som såklart har ett bästföredatum. Men det står också i parentes efter datumen (Men smakar betydligt godare tre månader efteråt). Det säger väl ganska mycket om bästföredatum.

Nä, tänk efter och tänk igen innan du slänger mat som är ”för gammal”. Du kommer inte att dö. Du kommer förmodligen inte ens att känna någon skillnad. Om du nu inte dricker sur mjölk eller svartmögliga ägg. Men då får du skylla dig själv tycker jag.

Annonser

4 responses »

  1. Ja, precis! Många är allt för känsliga för datumen. Själv öppnade jag nyss en, eh, filmjölk (tror jag det heter på rikssvenska) som gått ut för två veckor sedan. Heeelt drickbar (men så är det ju också surmjölk). Matprodukter mister ju en del av sitt näringsvärde ju längre de förvaras och konsistensen kan lida, men t.ex. ris är nog inte ett livsmedel som blir dåligt i första taget.

  2. Jag har blivit betydligt mer generös och låter maten få en andra chans. En annan grej man kan göra är också att ha koll på vad man har hemma. Gå igenom kyl/skafferi en gång i månaden innan storhandlandet och planera middagarna efter vad man har hemma. Kanske har man ett halvt paket av någon märklig böna eller ett mjöl som användes till enda rätt/bröd. Leta upp ett recept på internet som har den som ingrediens och testa något nytt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s