Magen hajjar, men hjärnan är lite segare

Standard

När jag åt helt enligt LCHF mådde min mage så jävla bra. Riktigt skitbra verkligen. Den tackade mig varje dag för att jag äntligen slutat med mjöl, potatis och ris som den faktiskt inte tål. Alls. Så då kan en undra sig varför jag inte äter det längre. Eller ja, tills för några dagar sedan då när jag äntligen bestämde mig för att fortsätta med det. Och genast tackar magen mig igen och undrar varför jag inte fattade detta tidigare. När jag äter mjöl, ris och potatis så sväller magen upp från en dag till en annan. Och ont får jag också. Megaont. Som ilningar i tarmarna känns det. Och jag förbannar mig själv och ska aldrig någonsin mer äta det igen. Så snabbt hjärnan glömmer.

Det är lite klurigt att äta LCHF och vegetariskt, men det funkar ändå rätt bra. Jag har bakat LCHF-bröd och kan då äta frulle på samma sätt som innan. Men M tycker att det är dags för mig att åka bort nånstans så han kan äta upp den vita pasta som finns i vårt skafferi.

Idag är M på en affärslunch och jag måste komma ihåg att äta. Jag glömmer alltid sånt när jag är själv. Men nu blir det kokta morötter och broccoli, lite (en stor klick alltså) smör, en vitlöksklyfta, ett par matskedar Sambal Oelek, en deciliter turkisk yoghurt, en halv deciliter parmesanost och en hackad chili. Nom nom!

Det är inte bara magen som tackar mig utan även hjärnan eftersom att jag är en sån där som blir helt omedgörlig, sur, pissig, tyst, blängig och you name it om jag inte får äta. Det händer inte med LCHF av någon anledning. M är också glad över det. Av någon anledning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s