Så kom äntligen springlusten tillbaka

Standard

Jag sprang Göteborgsvarvet förra året efter att ha sprungit ganska regelbundet i lite drygt ett år. Det var inte någon större sak med det, jag sprang och kom i mål och de sista fyra kilometrarna hade jag så ont i låren att jag knappt kände dem. Men i allafall, efter det har jag knappt kunnat springa någonting. Jag sprang lite på hösten, men kunde inte spring mer än 5-6 km. Det gick inte, det tog helt stopp. Jag pratade med en på mitt jobb och hon sa att de två gångerna hon sprungit Göteborgsvarvet hade det tagit ett halvår innan hon kunde spring igen efter det. Sen flyttade vi och jag sprang väl några gånger här med, korta sträckor för att jag inte kunde mer. Men nu, över ett år senare har det äntligen släppt. Jag kan äntligen springa igen utan att känna att det är någonting som tar emot. Och äntligen har jag kommit in i ett springschema som fungerar igen. Nu har jag sprungit ungefär varannan dag i två veckor och det är en så härlig känsla. Varannan dag springer jag och avslutar med ett litet kettlebellpass. Perfekt!

Jag tror att det var alpturen som gjorde det. Vi cyklade över alperna i slutet av juli och cyklade i 7 dagar. Jag har aldrig gjort någonting så jobbigt i hela mitt liv. Men jag kunde ju inte ge upp. Vad skulle jag göra då liksom? Ta tåget till Italien? Nejnej, det skulle jag aldrig göra. Jag gillar inte att ge upp så där. Det är inte min tekopp.

Så, jag är glad att jag äntligen kommit in i springningen igen. Wihoo!!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s